söndag 24 februari 2013

När pacifisten blir gammal blir hon försvarsälskare

Här växte jag upp. 
Jag växte upp i Eksjö. En stad full av militärer. Varje år gjorde runt 2000 unga män lumpen där. Det var en inte helt igenom lätt situation att vara en av alldeles för få flickor i stan. Det fick mig att hata bassar.  Att vandra hem genom stan kvällstid kunde vara något av en Golgatavandring. Den erfarenheten - och min allmänt pacifistiska hållning - gjorde mig inte särskilt välvilligt inställd till försvaret. Jag praktiserade dessutom som fotograf vid I 12 några månader på åttiotalet och fick under den tiden vatten på min kvarn: Detta slöseri, där varje slutövning går ut på att man ska skjuta upp årets hela ammunitionstilldelning för att inte få färre kulor nästa år. Ubåtsjakterna. Alla felaktiga investeringar. Nej, jag har verkligen inte varit någon vän av försvaret.
Se, vad man kan hitta ute i skogarna runt Eksjö!
Men man saknar inte kon förrän båset är tomt. Idag finns det knappt några militärer kvar i Eksjö, inte så att de är synliga på stan i alla fall. De är väl i Afghanistan allihop. Och med mitt nyväckta intresse för beredskapsfrågor har jag börjat ändra åsikt. Allt med försvaret, det vi hade, var nog inte så dåligt. Jag saknar till exempel de där bandvagnarna som kunde användas till att undsätta insnöade ölänningar och skåningar vintertid. Vart tog de vägen?

Jag börjar också sakna den allmänna värnplikten. Men jag skulle vilja ändra inriktning på den. När vi är i ett läge att alla behöver lära sig mer om beredskap, så har vi helt tappat folkbildningsförmågan. Vi skulle behöva låta alla nittonåringar,  både kvinnor och män, göra tre eller sex månaders samhällstjänst för att förbereda dem för framtiden. De som väljer att göra helt civil samhällstjänst skulle kunna få lite nyttig arbetslivserfarenhet på köpet.
.  
                    Från mitt barnrumsfönster kunde jag se flera hundra militärer försöka 
                    tolka på väg ut mot Ränneslätt. Här är det bara två snabba - och en ensam stackare på bår. 
Så skulle jag vilja att Annika blev försvarsminister. Fast det tror jag inte att hon vill. Men om hon någon gång i framtiden vill, ja, då skulle jag känna mig helt trygg.

Det är faktiskt mycket märkligt det här med att ompositionera sig åsiktsmässigt i mogen ålder. Jag har inte riktigt vant mig än.

13 kommentarer:

  1. Så det krävs att vi har ett militärt försvar för att lösa de civila uppgifter som försvaret haft?

    För mig är militären en symbol för civilisationens inneboende kontrollbehov och maktbegär.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ser inte någon pågående uppbyggnad av sådana civila funktioner. Gör du?

      Radera
    2. Missing People är väl ett bra exempel? Omställning sker inte över en natt, men jag tror nog att där det finns ett verkligt behov så kommer vakuumet efter imperiesamhällets funktioner att ersättas. Vi behöver inte passiviserande och ansvarsbefriande hierarkier och vapenporr för att kunna ta hand om varandra.

      Radera
    3. Hoppas att du har rätt. Men det behövs ju lite mer än bara villigt folk.

      Radera
    4. Det finns mycket vi föreställer oss behöva som inte behövs. Människan har levt i två miljoner år utan bandvagnar och det funkade uppenbarligen rätt bra.

      Radera
  2. När jag var 18-19 år såg jag till att få frisedel, i nåt slags kombination av politiska skäl (jag kallade mig anarkist på den tiden) och allmän feghet.

    Det har jag ångrat sedan dess, dels för att jag tror att jag hade haft glädje av den personliga utvecklingen och dels för att jag kommit till något slags insikt om att det så länge världen ser ut som den gör behövs att demokratiska värden kan skyddas med vapenmakt. I den bästa av världar så skulle inga vapen behövas, men vi lever inte i den bästa av världar.

    Jag håller med om att värnplikten borde återinföras av flera skäl: dels som en fostran av samhällsmedborgare, dels för att skapa en folklig beredskap och dels för att fungera som något slags garant för att vapenmakten stannar hos folket.

    Jag håller också med om att det bör finnas gott om utrymme för reform, kanske behöver bara en liten del tillhöra det väpnade försvaret, samtidigt som många fler får göra civilförsvarsplikt och tränas i att möta alla de icke-militära hot som vi står inför.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Civilförsvarsplikt kommer nog. Jag var likadan som dig vid mönstringen. Ångrar mig också. Men jag vill absolut inte ha någon allmän värnplikt. Tänk om Johan och Kalle och Lisa som idag nöjer sig med att kasta sten på poliser som besöker deras villakvarter skulle få militär utbildning? Eller om Johannes som ibland skjuter med luftgevär på bussarna i Landskrona skulle varit med i hemvärnet och haft tillgång till en AK4? Hualigen. Nej, det finns ingen återvändo till värnplikten.

      Rekommenderar på ämnet: http://www.ted.com/talks/peter_van_uhm_why_i_chose_a_gun.html

      Radera
    2. Själv gjorde jag civilplikt som brandman. Hade gärna gjort gröntjänst om man sluppit den militära biten. :)

      Att världens militärmakter finns för att försvara demokratin tror jag inte ett dyft på. Det är bara vad man tutar i ungdomarna för att offra liv och lem.

      Radera
    3. Rent krasst är det ju så att om vi lever i en demokrati så är det vi, dvs folket som bestämmer varför vi har en militärmakt. Vi kan, rent teoretiskt, lägga ner försvaret helt om vi vill. Vi, som i folket alltså.

      Angående Johan, Kalle och Lisa så finns ju inget som hindrar dem från att söka anställning inom försvaret så som det ser ut idag. Allmän värnplikt innebär ju inte slopande av lämplighetsprövning. Dessutom vill jag gärna tro att en samhällelig fostran skulle göra Johan, Kalle och Lisa åtminstone något mindre benägna att kasta sten.

      Radera
    4. Samhällelig fostran? Det låter som att man ska bli en god medborgare och hjälpa till med att montera ned biosfären och skapa ett helvete för våra barn?

      Radera
    5. Tja, man kan ju läsa in vad man vill i det, men det jag menar är snarare att man ska bli en god medborgare som lär sig att respektera sin omgivning.

      Klimatproblemen och andra miljöproblem finns där vare sig vi vill eller inte, vi löser dem inte genom att montera ned samhället.

      Radera
    6. Fast det är ju samhället som orsakar miljöproblemen?

      Radera
  3. Håller i frågan nog med Rolf K. Nilsson http://rolfknilssonmyblog.wordpress.com/2013/03/03/dags-for-civil-varnplikt/

    Allmän mönstringsplikt, värnplikt för de frivilliga och civilplikt i förändrad form för resten. Upplevelsen att den "samhälliga fostran" ändå inte fungerade går att förändra. Tänk vad bra det skulle vara om alla i en årskull hade med sig 40 timmars sjukvårdstjänst och lika många timmar "åtgärder vid fordonsolyckor". Exempelvis.
    För övrigt finns ca 550 anställda militärer vid Eksjö Garnison.

    SvaraRadera

Suck, vad jag är trött på spam. Nu får du visa att du är en riktig människa. Välkommen att kommentera! :-)