onsdag 2 januari 2013

Nymedeltiden

"Jag måste nämna de irländska hästarna. Första gången jag läste om dem var i en tidningsnotis. Hur den ekonomiska krisen har gjort att irländarna inte längre anser sig ha råd med hästar och istället öppnar sina stall, låter hästarna springa. En undersökning visar att det finns omkring 20 000 vilda hästar på den gröna ön. Det är en sådan vacker och brutal bild av ett samhälle i upplösning." 
  Ronnie Sandahl Höglund, krönika i Aftonbladet 130101 

2013. Vad ska vi kalla den här tiden för? "Postapokalyps" är så uttjatat. "Nymedeltid" föreslog en vän. "Bara en massa skådande efter järtecken och full koll på vädrets alla växlingar, vilka är alltmer nyckfulla" Ja, nymedeltid, inte mig emot. Många har nog känt sig lite medeltida när de försökt berätta för en oförstående omvärld att jorden faktiskt är rund.  Det är inte roligt att gå runt och vara upplysningstid flera årtionden i förväg. Postmodernismen, med sin medföljande relativism, var så enkelspårig och trist. Jenny Maria Nilsson har träffsäkert beskrivit den på sin blogg:
"Simon Blackburn, som lanserat kvasirealismen, har gjort en utmärkt beskrivning av relativism. Om du skjuter prick med pilbåge på en stor ladugårdsvägg och i efterhand, varje gång, går fram och målar ett bullseye kring pilen, då har du inte hittat ett sätt att träffa rätt varje gång utan du har avskaffat möjligheten att någonsin träffa rätt. Om du menar att sanning är det du säger att det är, så har du inte hittat ett sätt att alltid ha rätt utan du har avskaffat möjligheten att någonsin ha rätt."
Vi befinner sig i en tid där alla kan ha rätt, hela tiden. Särskilt de resursstarka. De kan ha jätterätt även om de har jättefel. Under tiden som vi alla har jätterätt var och en för sig, så förskjuts samtidsandan bort från det pigga och glada 00-talet, där "för mycket inte var nog" - till mörk och dyster framtidspessimism. Vi behöver inte ens åka till Italien, Spanien eller Grekland för att se att REA-skyltarna numera finns året om. De finns här också. Chiara Valerio är den tredje författaren som i DN Kultur på ett utmärkt sätt skildrar den europeiska krisen. Hennes beskrivning av tiden är den här:
"Apokalypsen är tidens slut och när tiden tar slut så är det vansinnigt - och även onödigt och lättsinnigt- att tänka på morgondagen. Morgondagen finns inte. Varför då skapa den? Varför planera ett "efteråt" som ändå inte kommer existera? Varför tänka på socialförsäkringar, daghem, hyresstopp, skolreformer och trovärdiga budgetar? När allt ändå tar slut? "
Det ord som oftast förekommer i artiklar om framtiden är "tro". Vi ska tro på den. Någon ska ge oss tron. Som om vi sökte en frälsare. Tro klingar så illa i världens mest sekulariserade land. Det är något vi kan förpassa till julottan och sedan strunta i. Låt gärna än den ena nya debattören efter den andra prata vidare om behovet av framtidstro. Men sätt själv igång under tiden. Tro inte än det ena eller andra, utan gör dig och din familj till robusta omställare. Det är bara att kavla upp ärmarna. Framtiden stavas g ö r.

13 kommentarer:

  1. Jag brukar ofta säga att det är inte tanken som räknas. Det är vad man gör som räknas.
    Tex så blir ju inte hungriga barn mätta för att du tänker på dom. Eller det räcker inte att tänka att man ska ha ett Trangiakök hemma, har man inget får man vackert gå och köpa ett.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Därför kanske vi borde fråga alla som engagerar sig med ord vad de själva gör för att ställa om. Jag frågade en person vid FOI om hen hade köpt någon gård i Hälsingland för framtida eget bruk. "Ja", blev svaret. Min gamla förutsägelse om det framtida, hippa Sveg var nog inte så dum ändå. :-)

      Radera
  2. Här är dagens "jag vill tro" :http://www.dn.se/kultur-noje/malin-ullgren-ska-vi-fa-tillbaka-var-tro-pa-framtiden-behover-vi-kanna-att-det-f

    SvaraRadera
  3. Finns det någon skillnad mellan att "tro på framtiden" och att "tro att förändring är möjlig"?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, min tes är det att själva tron som är problemet. Tro handlar om prat och tankar. Som är ett sätt att lugna en orolig själ, som drabbas av gnagande oro och ångest varje gång ett nytt forskningsrön eller en ny debattartikel dyker upp. Men görandet är det som botar. Troendet är ett sätt att stanna kvar i en känsla av vanmakt. Man går där och tror och hoppas. Till vilken nytta?

      Radera
    2. Jag tror på relativitetsteorin.
      Jag tror på klimatförändring
      Jag tror på en ekonomisk nedgång

      Jag har ingen känsla av vanmakt.

      Jag utgår från att relativitetsteorin kan vara ofullständig
      Jag utgår från att klimatförändringen mest beror på oss
      Jag kan visst ha fel om den ekonomiska nedgången 10% för upp närmaste året.

      Självklart stavas framtiden G Ö R, men det utesluter inte goda samtal och tankar.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera
    3. Självklart. Men du kommer se, att ju närmare vi kommer nästa val, desto fler kommer prata om just tro. Utan att göra någonting.

      Radera
  4. Tro är väl en kompass?
    Sen måste man gå också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, när folk slutar konsumera kommer nog inte analysen vara att de har hittat en ny kompass att orientera sig med, utan att de har förlorat sin tro. Därför kommer diskussionen ligga just runt tro - och inte runt hur själva kompassen ska vara uppbyggd. Vi ska fortsätta gå även om GPS:en pekar åt helt fel håll. Vi måste bara tro på den.

      Radera
  5. Skönt att fler börjar oroa sig. Det är inte alls kul att gå omkring och vara djupt oroad bland en massa mer eller mindre lyckliga idioter. Precis som du själv säger.

    SvaraRadera
  6. Vi som brukat kompass och GPS har nog av erfarenhet lärt oss att det inte går att helt tro på någon av dem, åtminstone inte i bil, kanske om man går, har för dålig erfarenhet av gå långt.

    Hörde för några år sedan av en man som skaffat GPS och berättade för sin son om vad bra den var. Sonen blev eld och lågor och fick låna GPSen till sin semesterresa till medelhavet. När han kom hem klagade han på att den hela tiden hade tagit honom på "småvägar" och helt avstått från motorväg. Då berättade pappan att han kört långt med båt på släp och ställt in GPSen på att undvika motorvägar.

    Förresten trodde inte vetenskapsmän att jorden var platt under medeltiden. Tror det var en arab på 1000-talet som tom lyckades uppskatta ganska bra hur högt atmosfären sträckte sig genom att beräkna hur länge skymningen dröjde efter solens nedgång vid horisonten. Tror det var Ibn al-Muadh.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...och ändå tog det så lång tid att sprida den kunskapen till resten av världen! :-)

      Radera
    2. Nu Maria är du lite inskränkt med ett Eu-perspektiv. Ett problem är inställningen "Redan de gamla Grekerna..) Många har inte velat höra talas om Araber eller Indier eller Kineser. Columbus var långt ifrån ensam i Europa att veta att jorden är rund, men visst finns fortfarande Flat Earth Society i England och klimatförnekare.

      Och Kuckeliku det går att vara oroad av kunskapsbristen i dagens Sverige och ändå vara lycklig. Jag står ut med att eventuellt kallas lycklig idiot.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera

Suck, vad jag är trött på spam. Nu får du visa att du är en riktig människa. Välkommen att kommentera! :-)