lördag 16 mars 2013

Det resilienta barnet


- Vad tänker du på?
- Potatis.

Flickan Hella frågar sin pappa när de ätit kaninkött under tystnad. Efter två månader i skogen har han lyckats snara sitt första djur.

Ur filmen "Faro". En pappa och en dotter bygger en flotte. 
Igår kväll läste jag "En sekund i taget", en tonårsroman om en tolvårig flickas liv efter katastrofen som utplånat hela hennes familj och - nästan - alla andra människor. Idag var jag på bio och såg filmen "Faro", som handlar om en annan tolvårig flickas liv i skogen, med sin pappa.

Båda flickorna Hella och Hedvig befinner sig i gränslandet mellan barn och tonåring. Hedvig är övergiven av alla, men förlitar sig på sin scoutkunskap. Hur hennes relation till föräldrarna sett ut får man inte veta, men det är en kompetent unge de har skapat, det är klart.

Hella har förlorat sin mamma och relationen till pappan är livsviktig för henne. Det förstår han, och gör därför ett på ytan mycket irrationellt val när han drar till skogs med Hella när polisen ska hämta honom.

Ur filmen "Faro". En pappa och en dotter är trötta.
Utifrån sett är Hellas pappa dysfunktionell. I filmen finns, som alltid, en beskäftig socialarbetartant som vill skydda flickan. Hon vill riskminimera. Dagens samhälle är besatt av riskminimering. Det var definitivt inte så när jag föddes på sextiotalet, men när min äldste son föddes 1989 var det redan fixat.

Det paradoxala är, att den samhälleliga intentionen att göra allas liv säkrare har gjort oss mer osäkra. All denna ackumulering av kunskap gör det näst intill omöjligt att hitta trygg vägledning utifrån.

Särskilt föräldrarollen är svår att erövra genom utifrån hämtad kunskap. Visst, vi kan vända barnbilstolarna rätt, vi kan se till att ungarna har cykelhjälmar på och vi kan utöva parenting control på nätet. Men det måste ändå alltid finnas en bärande relation. Och vad är det som gör att relationen bär?

Vad är det en unge behöver för att klara sig på sikt? Filmen gör klart att tid tillsammans en avgörande faktor. "Nu kan du klara vadsomhelst" säger Hellas pappa i slutet av filmen.

Det vill jag kunna säga till mina ungar.




8 kommentarer:

  1. Ah jag börjar inspireras av barnen istället. Plötsligt tog sonen upp risken för solstorm och nämnde Carrington. Har läst om det tidigare men nu letade jag lite mer och konstaterade att tydligen finns diesel för kylvatten vid reaktorer och bassänger för använt bränsle bara för ett fåtal dagar. Om nu i princip all nätel för hela Europa är utslagen, många satelliter för tex GPS dött och telekommunikationerna fungerar dåligt, kommer då kylningen att klaras överallt under de månader eller år det tar att få fram nya transformatorer?

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
  2. Har för mig att det någon gång i början på 00-talet gjordes en utredning om varför så många barn kom in till akuten med huvudskador.

    Jodå, det var 90-talisterna som hade slutat använda cykelhjälm dygnet runt och därför inte var vana vid att skydda huvudet...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag är väldigt viktigt. Man skall slå sig när man är liten och trillar från en höjd på 50cm istället för på en motorcykel som går i ett djävla nittio.

      Radera
  3. Så länge dialogen lever... spelar det inte så stor roll att man skriker på varann ibland.


    SvaraRadera
  4. Tid tillsammans....kan det vara enklare....näst efter kärlek är tid det viktigaste du kan ge.

    SvaraRadera
  5. Eftersom vi inte vet hur framtiden ser ut måste det avgörande för ett resilient barn vara att tänka självständigt. "Improvise, adapt, overcome" är, om jag minns rätt, en amerikansk militärslogan.

    Men den passar väl rätt bra även här.

    En sak vi kan vara säkra på är att det finns människor i framtiden, så en bra förmåga att skapa sociala nätverk är förmodligen också viktigt.

    SvaraRadera
  6. Vi har en likadan rutig filt som hon har under madrassen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. FInt. Önskar att jag hade en sån skog som de har i filmen :-)

      Radera

Suck, vad jag är trött på spam. Nu får du visa att du är en riktig människa. Välkommen att kommentera! :-)