söndag 21 oktober 2012

välfärd och klimatförändringar - en knepig ekvation


                                                                                              höst i Grekland. 


"Medelklassen får betala priset. Vårt samhälle är splittrat. Människor som tidigare levde helt vanliga liv är nu beroende av bidrag, hjälp från släkten eller rent av farfars pension"
                                                                             spansk riskkapitalist, SvT Rapport 121021 



Den personliga assistansen.
Hemtjänsten. Barnomsorgen.
Korttidsboende. Boendestöd.

Vilken anställd tar hand om dig om hen inte har fått ut sin lön på några månader?

Det finns så många områden som jag verkligen vill skydda inför framtiden.
Jag skulle kunna lägga till missbruksvården, men jag är inte säker på om den finns längre.
I princip gillar jag allt vi har: Pensioner, Föräldraförsäkring. Listan kan bli hur lång som helst.

Jag känner många andra som också gillar vår gemensamma välfärd.
Det är mindre vanligt att de har klimatångest.
Steget mellan "skydda välfärden NU" och "Skydda välfärden IMORGON" är för luddigt, antar jag.

Bilden ovan är från Grekland. Folk har blivit av med 70% av sin lön på ett år. Inte blir det mycket till välfärd då. Samma sak i Spanien.

 Oavsett om det blir en finanskris först, eller påfrestningar i form av översvämningar, elavbrott eller en pandemi. Oavsett om det blir energi, ekologi eller ekonomi som först kastar in korten. Oavsett - så är vi sårbara.

Vi gör allt för att inte känna det, men ett samhälle som vilar på tankebasen att "ensam är stark - och behöver någon något utöver sin egen förmåga så har vi ju offentligt finansierad välfärd", blir sårbart imorgon.

Robust är den som erkänner sin sårbarhet och sitt behov av andra.
Gå ihop med någon. Lär känna någon som kan något som du inte kan. Gör något tillsammans.
Ta vara på varandra - o c h skydda välfärden, idag och imorgon. Klimatanpassa den.

Det här är särskilt en uppmaning till dig som älskar någon som har en funktionsnedsättning, någon som är sjuk eller gammal - eller som själv tror att du kan få en funktionsnedsättning, bli sjuk eller gammal.






4 kommentarer:

  1. jag har länge - femton år? - haft en slags bild av hur vi gör sedan, efteråt, som nu då... som i Polen, Bulgarien: vi måste umgås med grannarna, byta matvaror med varanra, laga apparater åt varandra. Kanske bjuda ut tonårsflickan för en lagad cykel?

    SvaraRadera
  2. Dimitry Orlov har skrivit en fantastisk bok som heter "Reinventing Collapse" - som handlar om hans upplevelser i Ryssland efter att muren föll. Den som hade plåster, huvudvärkstabletter och kondomer var rik, typ. Så att kunna laga en cykel, från grunden, vore underbart. Om det sedan blir en dejt av det - tja...

    SvaraRadera
    Svar
    1. det kan nog vara både ett varmare samhälle, beroendet av den närmaste fysiska närmiljön. Men också hårdare: med blickar som SKA ha, som betalning för en tjänst; som tjuvnyp i förbifarten åt en som kommit en för nära pga beroendet, inte för att man särskilt vill; en råare hierarki.

      Radera
  3. Det tror jag också. Jag idylliserar verkligen inte det där familjeberoendet. Men vi måste prata om vad vi i n t e har.

    SvaraRadera

Suck, vad jag är trött på spam. Nu får du visa att du är en riktig människa. Välkommen att kommentera! :-)