måndag 15 april 2013

Den gode förmyndaren

Brian: Look, you've got it all wrong. You don't need to follow me. You don't need to follow ANYBODY. You've got to think for yourselves. You're all individuals!
Massan (i kör): "Yes, we're all individuals!"
Brian: "You're all different!”
Massan (i kör): ”Yes, we are all different"
Röst i massan: "I'm not"
Massan: ”schh!”
Brian: "You've all got to work it out for yourselves."
Massan: "Yes, we've got to work it our for ourselves"
Brian: "Exactly."
Massan: "Tell us more!"
Brian: "No! That's the point! Don't let anyone tell you what to do! Otherwise ..."
(Brians mor avbryter genom att ta honom i örat och leda honom bort, medan hon säger "That's enough. That's enough.")
           Demokratiundervisning - eller scen ur Monthy Pythons "Life of Brian"

Man blir trött av att styra och ställa. Brukspatron tar igen sig. 
När jag läste till socionom på åttiotalet hade vi en lärobok som hette "Den gode förmyndaren". Titeln var en ironisk beskrivning av den socialpolitik som växt fram under nittonhundratalet. En politik som byggde på sunt förnuft och som hämtade sin kraft i att folket snarare var undersåtar än medborgare. En övertygelse om att kommunalrådet skötte om sin flock, visste vad som var bäst för dem. Som en blandning mellan brukspatron och kyrkoherdens fru.

Men det var då.

Folket blev med tiden medborgare - och därefter beställare. För dem som idag inte känner sig som en välfärdskonsument som kan välja och vraka bland tjänster och godbitar återstår bara att bli motborgare.

Och det är inte utan att jag saknar den där förhatlige bondeförbundaren, senare centerpartisten, som styrde de småkommuner där jag växte upp.

Hittar jag en idag ska jag krama hen som om hen vore ett hotat träd i Ojnareskogen.

                                         Anita Lindblom var landets snällaste soctant någonsin i filmen "Rännstensungar".
Men den här rubriken har ingenting med den filmen att göra. 
För en gammaldags patron, nej, jag menar, kommunstyrelseordförande, hushållade med resurserna. Man visste att det kommer sämre tider.
Man byggde inte vattenland, inomhusskidbanor, lekland eller arenor.
Man åkte inte hit och dit över världen för att se hur de bedriver politik eller sjukvård eller bygger vägar i Brasilien eller Kanada.
Man såg om sitt folk.

Ja, herregud, vad jag har blivit reaktionär. Hjälp mig. Tala om vad som var dåligt med den sortens hushållande och vad som är bättre idag.

12 kommentarer:

  1. Nu var du rolig!
    Hur gör du nu när alla kommunalpolitiker är kvinnor?
    Vårt nuvarande manliga kommunalråd, en socionom, han slutar nu i sommar...
    Har är visserligen sosse, men tänker som en centerpartist och har urban bakgrund i denna landsbygdskommun...

    Förr, precis som du menar, så var det annorlunda.
    Om en tjej blev på smällen så gick hon till kommunalrådet och beklagade sig.
    Så tog kommunalrådet flickan i handen och åkt bort till grabben och safe att "nu måste du göra rätt för dig"!
    Det var tider det....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skrev ju "hen". För mig kan en god förmyndare lika gärna vara kvinna. Var ditt kommunalråd en bra representant på gott kommunalt ledarskap eller inte? :-)

      Radera
    2. Jag träffade honom i Barn- och ungdomsnämnden han var en trevlig och praktisk politiker. Men vi var inte i samma parti, ty jag kan inte inordna mig i en större grupp....
      Nu är politiken klart landsbygdfientlig, då vissa subventioner är större i huvudsataden än ute i öandsbygdkommunerna, så den fina samhällsfintionen som funnits här håller på att falla ihop.
      Jag tror att han är ganska nöjd med att slippa administrera ett hopfallande samhälle...

      Rent praktiskt så är det svårare för folk att bo för långt från staden då transportkostamderma hela tiden ökar då avdargen minskar...
      Så skattetrycket ökar totalt, medan intäkternas värde lokalt sjunker..
      Ett tecken på att samhället inte funkar så bra längre och att folket flyr med ekonomins förändring.
      När det går för långt så faller även de större städerna ihop, men när det sker är svårt att veta...
      Man får nog studera de amerikanska bilmetropolerna för att få litet impulser pm det...

      Radera
  2. Haha... bra skrivet! Jag håller med.

    Kanske dags att du går ihop med en bunt andra likasinnade och förklarar er självständiga? Republiken Medelpad? Principatet Gävle? Hertigadömet Öland? Med tanke på hur bra infrastrukturen ser ut så räcker det ju med några stadiga gossar och ett par motorsågar för att isolera ett helt län! Och Sverige har ju bevisat genom både ord och handling att man är beredda att stödja frihets- och självständighetsrörelser med både vapen och pengar, så snart står ni där med både ett kompani blåhjälmar och ett öppet konto i Rosenbad.

    /Reaktionära Roland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska fundera på saken. Det blir nog republiken Småland isåfall. Dit räknar jag även vissa bitar av Östergötland som Axel Oxenstierna tog ifrån oss en gång i tiden. Och Öland, då. För vindkraften. Ha!

      Radera
    2. "Vi måste hålla ihop landet", sa tydligen Anders Borg idag. Som om vi var ett och samma.

      Radera
    3. ""Vi måste hålla ihop landet", sa tydligen Anders Borg idag. Som om vi var ett och samma. "

      Där träffade du mitt i igen. Man talar om mångfald men centralreglerar allting till den grad att de bästa lösningarna som förmodligen är olika hamnar i det illegala området.

      Skrämmande se hur systemet har förvridit hjärnan på de främsta företrädarna för det parti som skall stå upp för individen. De håller inte ihop landet de bryter ned det på det här viset och det har pågått allt för länge och då menar jag inte sedan 2006 utan sedan 1960-talet.

      Radera
  3. Rätt intressant att du skriver som du gör. Det finns en rest kvar av det du nämner i många mindre landsortskommuner med centerledning. Ofta hyfsat välskött ekonomi och relativt decentraliserade fortfarande vad gäller skolor och åldringsvård osv.

    Centern lever ju kvar på kommunnivå på ett helt annat sätt än i Riksdagen. Många av de mest välskötta kommunerna är centerstyrda kommuner. Ulricehamn, Säffle, Årjäng, Sunne för att nämna några. Detta gäller åtminstone om du jämför omkringliggande kommuner med likartade förutsättningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man undrar hur det känns för dem? Det enda man kan göra är väl att inse att man är glömd av rikspolitikerna och ägna all sin kraft åt att sköta om sitt eget härad. Men att stå där i valrörelsen, nej, roligt är det knappast. En spådom: Snart kommer en kommunpolitiker som säger "Jag skiter i rikspolitiken och bryr mig hädanefter bara om vad Årjäng7Sunne/Säffleborna tycker".

      Radera
    2. @Maria
      Problemet är att även kommunpolitiken är hårt reglerad i lagen. Den kommunala självbestämmanderätten är en myt, ett fint ord i retoriken, det mesta av en kommuns budget handlar om att försöka uppfylla lagstiftningen om kommunens skyldigheter mot medborgarna. Dessa verksamheter är sen reglerade i sin tur, inte minst skolan. Mycket av verksamheten blir för sakens skull, uppfylla statistikrader så det ser fint ut vid kontroll.

      Ett och annat kommunalråd försöker sen få till något utöver det lagstadgade under sin tid, badhus, hockey/idrottsarena eller liknande.

      Radera
    3. Fast detta känner du ju till, socionom som du är :-)

      Radera
  4. Här har vi dagens patron-morsor, dessa kvinnliga privatekonomer på bankerna. Ingela Gabrielsson i SvD:
    "– Jag vill inte uppmuntra till att slösa bort pengarna, men hushållen måste ta sitt ansvar och fullfölja sina planerade inköp. Vi har reallöneökningar och en låg inflation, så det kan finnas överskott och ett visst utrymme, säger hon."

    SvaraRadera

Suck, vad jag är trött på spam. Nu får du visa att du är en riktig människa. Välkommen att kommentera! :-)