torsdag 4 april 2013

Jobs bok 2.0


”Det är väl inte utan orsak som Job är gudfruktig. Du har ju själv på allt sätt skyddat honom och hans familj och allt som tillhör honom, du välsignar allt han gör, och hans hjordar brer ut sig över landet. Men sträck ut din hand och rör det som tillhör honom, då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet.”
           Jobs bok, 1:9-11 
Från FB: "VILL HA! VILL HA! Eller hur, Vilma?  Mormor går genast till skoaffären och köper till dej"
En farfar eller en mormor beskriver barnbarnen som det bästa som har hänt dem. En farfar eller en mormor ser ingen anledning att oroa sig för morgondagen. De har sin klimatoskuld kvar, eller vad man nu ska kalla det härliga tillstånd där inga mörka moln hopar sig vid horisonten. De shoppar, reser och trallar vidare. Inte ens pensionen oroar dem eftersom de är fyrtiotalister och råkade komma lite bättre ut än vad min generation gör.

Jag säger till min man: "Jag avundas dem!" Det är första gången jag känner så.

Tidigare har jag mest suckat och tyckt att folk som inte fattar allvaret och tyngden i de frågor våra ungar kommer få kämpa med, de är bara korkade. Och jag har haft svårare att acceptera att far- och morföräldrar inte fattar än att unga föräldrar inte gör det.Det är inte lätt att ta till sig en massa smärtsamma fakta om framtiden när man står med den där lilla, lilla ungen i famnen.

Men så drabbas jag av en primitiv avundsjuka. Jag vill ha det som de har. Oskulden.

"Vadå, du kan väl också glädjas över dina barnbarn, det finns väl inget hinder" tycker min man.

Nej, inga hinder. De är ju alldeles underbara. Ljuvliga.

Men det är svårt att inte tänka på allt det som de ska lära sig att förlora.

Att barn under det senaste seklet har varit, kanske under första gången under historien har fått vara de där pilarna som vi skickar in i framtiden med förhoppningar om att det ska bli bättre för dem.

Jag vill ha tillbaka den känslan.




10 kommentarer:

  1. Du tycks ha svårt att se allt det positiva som kommer av en kollaps. Det är klart att man spontant vill släcka en skogsbrand som härjar, men i dess spår kommer faktiskt mycket gott. Speciellt om du lär dina barn varför vi hamnat i det här eländet så att de kan kämpa för att de nya samhällen som växer upp inte ska göra om samma misstag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är glad att du ser det så positivt. Du behövs. :-)

      Radera
  2. Jag vet vad du menar... Ibland önskar man att de har rätt, de som säger att inga problem finns.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns mängder av problem och de har alla samma rot i det system som är på väg att kollapsa.

      Radera
  3. Problemen finns och blir snart mer påtagliga. Samtidigt ser jag risken för att vi alla ska behöva bli svedjebönder som liten. "Tillfällig" brist på vissa varor kan göra övergången svår men vi kommer samtidigt att ha mycket modern elektronik att tillgå.

    Från Svd 04 april 2013 kl 11:46 lite förkortat.:
    Muterande svartrost hotar veteskördar världen över.

    En ny aggressiv form av svampsjukdomen svartrost hotar världens veteodlingar. Det är bara en tidsfråga innan sporerna når Europa och Sverige. Kenya är centrum för att försöken att stoppa den annalkande epidemin genom att korsa fram nya resistenta vetesorter.

    Sporerna förs med vinden från land till land. Östra Afrika och delar av Mellanöstern har redan drabbats. Svartrosten – den mest fruktade sjukdom som drabbar vete – erövrar världen igen.

    Svartrost är en farsot som nämns redan i Bibeln. Det finns historiker som tror att Romarrikets kollaps berodde på en regnrik period med mycket svartrost, trots att man offrade rödfärgade djur som rävar till svartrostens egen gud Robigus.

    Under depressionsåren i USA slog svartrosten ut 20 procent av veteskörden och i Sverige gick en tredjedel av skörden förlorad i början av 1950-talet.

    Svartrost är kanske en liten svart svan. En räv stryker omkring här, undrar om hen får leva.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
  4. Det jag ser som positiv faktor i det här är att vi människor har en så otroligt stor förmåga att anpassa oss och att växa med uppgiften. Och att vi så snabbt vänjer oss. Vi har väldigt kort och anpassbart minne. Vem av oss kommer till exempel ihåg att det var så mycket sämre i slutet av 80-talet när vår ekonomi var "bara" ca 40 % av dagens? Var det faktiskt sämre? Nej det tror jag inte. Något färre prylar och folk reste till Kanarieöarna i stället för till Tailand. Vi har stor fallhöjd innan vi egentligen behöver ta någon smäll och jag tror att med hjälp av sådana bloggar som din, som ökar människors mentala beredskap, och hjälper till så vi kan tänka oss in i vad vi behöver för fysisk beredskap, så kan övergången bli ganska mjuk. Dina barn - och deras - kommer inte att jämföra sin tid med dina erfarenheter utan förundras över det de ser på gamla foton, så olikt deras eget liv. Precis som vi med våra föräldrars.

    Jag är gammal nog att ha upplevt att människor gick barfota på somrarna för att spara in på skor, men inte tillräckligt gammal för att gå säker för att få uppleva det igen. MEN världen rymmer oerhört mycket mer kunskap nu jämfört med när jag växte upp, och den är nu lättillgänglig. Och kunskap + behov ger utveckling mot det som behövs för ögonblicket.

    Människan är en otroligt kreativ varelse. Vi ser inte så mycket av det just nu, eftersom vi får det mesta serverat. När överflödet dras bort kommer människor att reagera med att ta fram sin kreativitet och sedan räcker det med korta perioder av stabilitet för att det ska spridas en rätt allmän känsla av "vi har det rätt bra - efter omständigheterna. Och i längden är det våra känslor som räknas.

    Vi har fått det oerhört mycket bättre materiellt sedan slutet på 70-talet, den tidpunkt när vår upplevelse av lycka stagnerade. Det betyder att med en mental beredskap för att "sluta resa till Tailand och kanske semestra i Säffle istället", kan vi bygga en värld som kan hamna i energibalans, utan att vår upplevda lycka minskar annat än kortvarigt.

    Medvetenheten ökar, och det tror jag är den viktigaste faktorn just nu. Det innebär också att just du gör det som det viktigast just nu.

    Bry dig inte om att förtvivla. Människan, både som individ och grupp, gör vanligtvis det bästa av varje situation. Det är inte prylar som är viktigast i våra liv utan andras närhet. Och den är oberoende av peak oil/peak everything.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Jag är gammal nog att ha upplevt att människor gick barfota på somrarna för att spara in på skor, men inte tillräckligt gammal för att gå säker för att få uppleva det igen. "

      Fantastisk mening. Allt i ett nötskal.

      Radera
  5. Annami, det där med Säffle känns lite skrämmande trots att jag är född i Torsby. I övrigt tycker jag ditt inlägg var strålande och instämmer.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
  6. Nja nu generaliserade du lite mycket. Jag är farmor till sex ättelägg som tre av mina barn producerat. Ingen annan i min familj har fattat vartåt utvecklingen är på väg. Där köps hus, dyra bilar och semesterlägenheter i Spanien. De tittar överseende på mig och tycker att paranoian verkar vara lite väl synlig. Så jag håller käften.

    Men hoppas samtidigt att förändringen kommer gradvis. Det har den ju redan gjort. Skolan är ett skämt, vården för det mesta urusel i alla fall på vårdcentralerna. De gamla far illa och glöms ofta bort. I alla fall i den svenska kulturen. Med mera med mera. Kommer förändringen i ett slag blir det fullständigt kaos. Men kommer den gradvis kanske folk anpassar sig och återgår till hur livet levdes förr. För jag minns den tiden med värme.

    Det jag gör med barnbarnen är att jobba kreativt. Designa och sy klänningar tillsammans. Även till dockor. Jobba med lera och bygga små byar. Hitta på sagor med käcka gossar och flickor som klarar det mesta. Hoppas de minns det en dag.
    Moventia

    SvaraRadera

Suck, vad jag är trött på spam. Nu får du visa att du är en riktig människa. Välkommen att kommentera! :-)