söndag 2 december 2012

Liten grundkurs i politik, makt och vanmakt


"Som det ser ut nu kommer världsekonomin år 2100 att vara mellan femton och tjugo gånger större än idag. I en värld skapad i Microsoft Excel är detta inget problem. Men i verkligheten finns något som envisas med att inte växa alls: antalet jordklot. Det enda som tycks finnas i obegränsad mängd på planeten är den mänskliga oförmågan att förstå exponentiella kurvor och dess konsekvenser."
     Andreas Cervenka SvD 121202 
"Den som sår elände skördar vrede"
     text på vägg, Parisupploppen 2005, modern omskrivning från Jobs bok
 "Enkla lösningar på svåra problem är ofta ett framgångsrecept inom politiken"               Carl Rudbeck, Godmorgon världen, 121202
                                                          "window of opportunity"

Vem har makten? Folkets valda företrädare har den politiska makten. De som har blivit valda av oss vill behålla den makt vi har givit dem. (Ända tills den dag de istället vill bli PR-konsulter.) De kommer göra allt de kan för att vidmakthålla sina positioner. I "allt de kan" ligger att ha problemformuleringsprivilegiet. Att man kan omformulera dagens och morgondagens svårigheter.

Eftersom de har makten kommer de säga att de har hela läget under kontroll.

Vad vill de göra med sin makt? De vill omfördela resurser. Antingen hit eller dit. Men de vill ha något att omfördela.

Vad är resurser för en politiker? Resurser är den skatt som medborgarna har betalat. De vill att vi ska kunna - och vilja - betala skatt. Därför har det alltid varit viktigt att vi ska få ut något för de skatter vi betalar in. Även om vi egentligen inte är så behövande just nu. Vi ska få en schysst skola, en bra sjukvård och lite bidrag. Som barnbidrag. Vi ska få pension och sjukpeng. Det är vad vi som betalar skatt vill ha i gengäld för att vi ska fortsätta vara betalningsvilliga.

Vad vill medborgarna? De vill, oaktat sin nuvarande position, få det bättre.

Vad är bättre? Det beror på var du står just nu. Har du ingen mat vill du bli mätt. Är du mätt vill du ha tak över huvudet. Har du tak över huvudet vill du bli underhållen, få gå på teater, byta ut ditt kök i vilket du står och lagar din mat.

Har du plötsligt inget av det du tidigare haft, blir du förbannad. Du känner dig lurad. Om du bara hade fått veta att du skulle förlora allt det du hade! Då skulle du ha hushållat med dina resurser. Om du bara hade förstått att de var begränsade.

"Det verkar som om det från fattigdom går två vägar: Skam eller hat. Skammen är tyst, medan hatet talar."
             Nina Björk, Godmorgon, världen 121202 


Skam får människor, främst män, över hela jorden att ta sina liv när de får det materiellt sämre. Metoderna skiftar efter tillgång. Självmordstalen stiger just nu i Spanien, Grekland, USA, med flera länder.

Hatet får människor att istället slåss på gatorna, plundra affärer, bli politiska extremister. Så länge folk bara tar sina liv stör det inte politikerna. Det är det enskilda, ack så tragiska misslyckandet som blir synligt. Ditt eget fel. När folk går ut på gatorna och slåss blir det mer besvärligt. Staten tvingas bli mer repressiv.

Men det som verkligen stör en folkvald politiker är om skatteintäkterna uteblir. Om det inte finns några skatteinkomster att fördela resurser från - vad finns det då för politik? Alla vill ha ett säkert fördelningsutrymme. Därför finns det inte någon plats för  kritik av ekonomisk tillväxt i Riksdagen. Därför kommer politikerna inte kunna lösa de problem vi står inför. Det är som att be dem hugga av sig benen.

Eftersom det inte finns fler jordklot kommer vi få det sämre. Även om vi har mat för dagen kommer vi uppleva oss som fattiga(re). Ska vi ta våra liv för att konsumtionsutrymmet minskar? Ska vi slåss på gatorna? Finns det en tredje möjlighet?


















39 kommentarer:

  1. Jag hade hopp för några år sedan. När sedan Miljöpartiet, som jag röstar på, började prata om "grön tillväxt" så gick luften liksom ur mig och ersattes av cynism.
    När politiker som anser sig vara obekväma, börjar använda sig av retorik, som gör att även de får vara en del av maktens värmande gemenskap, så uppstår det för mig, tredje spåret. Cynism.

    PS. För övrigt tycker jag att en av etiketterna för inlägget var ganska hård. Självmord. Ord och inga visor. DS.

    Hälsningar,
    Fredrik i Falun.

    SvaraRadera
  2. Tror vi har samma politiska bakgrund, där, du och jag. Jag försöker att inte vara cynisk. (fast jag tror att den kvinnliga motsvarigheten heter "bitter" ;-)) Och jag tänker inte ta livet av mig för att tillväxten uteblir. Ånej. Men jag vill gärna problematisera runt våra psykens överlevnadsmöjligheter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det gäller att komma upp i förändrings U:et. Själv pendlar jag mellan förtvivlan och förhandling, men om jag bara kan komma upp till sista steget så tror jag att man kan ha det ganska bra, psykiskt sätt.
      Tänker att bloggar som denna väcker tankar som när de är genomvalsade kanske kan resultera i framsteg i den pesonliga utvecklingen, d.v.s uppåt i U:et.
      //Fredrik.

      Radera
  3. Men när kommer det bli sämre på riktigt, då? När kommer vårt jordklot "ta slut"? Världsekonomin fortsätter växa i ganska god takt.

    SvaraRadera
  4. Jeppen, din fråga gör så många olika svar möjliga. Här får du några:

    Du har säkert rätt. Allt ser ju lugnt ut. Det tar aldrig slut förstås.
    eller
    Det beror på var på jordklotet man befinner sig, hur man har förberett sig och tusen andra omständigheter runt vilka det är svårt att sia.
    eller
    Den 24 mars 2051. Jag kan se in i framtiden/ har direktkommunikation med Gud.
    eller något annat

    Välj svar du :-)

    SvaraRadera
  5. Jag väljer nog det sista svaret. Väck mig år 2049, så ska jag förbereda mig lite då.

    SvaraRadera
  6. Jamen precis! Den inställningen delar du ju med så många andra att alla politik som inte ger "allt till alla nu" kommer vara fullständigt omöjlig.

    SvaraRadera
  7. Skönt, då är jag lugn. Jag blev lite orolig där ett tag.

    Allvarligt talat - vi är på väg in i en mänsklig guldålder. Fixar vi växthuseffekten med kärnkraft eller har tur med något annat CO2-snålt energislag, så finns inga större hinder i övrigt. Ungefär allt går åt rätt håll.

    Nu har jag följt dina inlägg en tid och du kör en ganska ofokuserad alarmism, egentligen, utom möjligen när det gäller att vi snart kommer bli bortsköljda allihop om vi inte bor på toppen av Kebnekaise.

    Om du inte vet hur framtiden kommer te sig eller har något begrepp om när och hur skiten kommer träffa fläkten, vad hjälper då förberedelser? Den bästa förberedelsen är kanske att ha en stark ekonomi. Det finns en del forskning som tyder på det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns gott om tekniska möjligheter, det gäller vara att de används, de flesta innebär att konsumtion i dag måste ersättas med investeringar för att kunna få det tryggare och även konsumera i övermorgon. Om politiken och ekonomin inte klarar av den långsiktigheten utan satsar allt på nuet ligger vi illa till.

      Radera
    2. Som du vet har vi helt olika åsikter om detta, Redin. Jag tror det blir betydligt bättre och robustare om investeringarna och dess nivåer är fria än om de styrs av politiker.

      Radera
    3. Jag tror det behövs en kombination.

      Radera
    4. Det låter ju balanserat och bra. Men troligen feltänkt.

      Radera
    5. Tja, du har ju läst min lilla bok så du vet ungefär hur jag tänker.

      Radera
  8. Så du tycker bättre om fokuserad alarmism?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut. Då går det åtminstone att snacka om det. Löst snack om att vi ska förbereda oss på domedagen, eller att alla är dumma och aningslösa gäss som snart kommer slaktas, går liksom inte att replikera på.

      Radera
    2. Jag tycker nog att jag mest skriver om psykologi, krishantering och beredskap. Jag skulle aldrig kalla dig för dum och aningslös gås. Inte heller tror jag på någon domedag. Om min blogg har väckt sådana känslor hos dig borde du kanske läsa någon annan istället? Jag vill ju inte att du ska gå runt och må dåligt.

      Radera
    3. Vadå känslor? Jag har inte sagt ett ord om känslor. Du är allt bra märklig, du.

      Jag vidhåller nog min parafrasering, för övrigt. Jag menade givetvis inte att du bokstavligen skrivit så.

      Radera
    4. Men om du tolkar min text på ett överskådligt och lite vidlyftigt sätt, så får väl jag tolka din? ;-)

      Radera
    5. Absolut. Men det kan vara skillnad på olika i hur vettiga påföljande diskussioner har potential att bli. Eller inte. :-)

      Radera
  9. "Eftersom det inte finns fler jordklot kommer vi få det sämre."

    Jag läser gärna Cervenka och håller med om mycket. År 2100 är så långt fram att vi kanske har nästan all metallutvinning från månen och asteroider. Tekniskt verkar det möjligt att robotar kan bryta råvaror utanför jorden och tillverka diverse energikrävande produkter. Verkar även ekonomiskt möjligt att tillverka en rymdhiss tidigare. Det tar lång tid men är inte tekniskt omöjligt.

    Men vi har två riktigt svåra problem idag.

    1.Vi är väldigt beroende av fossil energi och vad gäller olja har vi troligen nått peak oil. Gas och olika slags kol ökar ett tag till. Sedan har vi rätt mycket torv att bränna.

    2. Klimatet blir globalt varmare pga främst koldioxid från problem 1 och detta ställer till mycket för våra ekosystem vilket slår hårt mot oss människor. Översvämningar är nog ett mindre delproblem.

    "Även om vi har mat för dagen kommer vi uppleva oss som fattiga(re)."

    Jag tror det blir så under en omställningstid från fossilt till flödande. Kärnkraft i större skala tror jag är för riskabelt nära människor. Solen är ett bra avstånd men även månen tids nog, fast jag tror solkraft där är billigare att åstadkomma.

    "Ska vi ta våra liv för att konsumtionsutrymmet minskar? Ska vi slåss på gatorna? Finns det en tredje möjlighet?"

    Alternativen cynisk, bitter och jeppen fanns redan här ovan. Jag upplevde att bli ekonomiskt oberoende vid millennieskiftet. Våra aktier steg med en halv miljon vissa dagar och ibland över 1 miljon. Vi blev lite omskakade och min fru som tänker lite mer framåt än jag frågade vad ska vi göra med alla pengarna. Med lite funderande kom vi fram till att de går att använda till att förbättra tillståndet i Afrika. Innan vi han mer än köpa ett stort växthus och bästa kakelugn för trivsel samt närmaste risken millennieskiftet dök aktierna nedåt och efter en tid var vi inte ekonomiskt oberoende längre. Ok det var inte lika omskakande som uppgången. Nu väntar jag på nästa uppgång för de "väl valda aktierna" men ser samtidigt stor risk för en kraftigare recession. Är kanske lite underlig som varken funderat på självmord eller börjat slåss på gatorna.

    Jag tycker som Anders Wijkman och Johan Rockström att när det gäller naturtillgångar har balansräkningen helt glömts bort. Dvs att utfiskning och skövlad regnskog ger sköna BNP-kronor, men ingen notering görs om att förråden krymper.

    Dagens finansmarknad är en katastrof och BNP har för stor roll, BNP är bara ett mätvärde för ekonomisk aktivitet. Vi behöver viktigare mål att sträva mot.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Kärnkraft i större skala tror jag är för riskabelt nära människor."

      Tror gör man i kyrkan. Bilda dig istället!

      Radera
    2. Om man tar ordet bildning i sin mun borde man ta till sig erfarenheter och inte önskedrömmar.
      Hur många kärnkraftverk i världen är avvecklade och totalt sanerade utan utsläpp?
      Hur många har blivit för alltid nedlagda p.g.a. olyckor?
      Och nej jag kommer inte diskutera vidre med dig då du uppenbart inte har alla hemma.

      Anders

      Radera
    3. All mänsklig verksamhet har utsläpp, så du sätter ribban märkligt. Om man jämför dödstal och olyckskostnader med andra energislag i ett livscykelperspektiv, så ser man att kärnkraften är väldigt, väldigt bra och säker. Olyckorna ser lite spektakulära och stora ut på ytan, men per kWh är de insignifikanta jämfört med andra energislag.

      Självklart kommer du inte att diskutera med mig. Du vill behålla skygglapparna på.

      Radera
  10. Väldigt, väldigt bra och klarsynt inlägg!
    Den tredje vägen tror jag är att stå så långt på sidan av som möjligt från det kollapsande systemet. Kollapsen är oundviklig, att försöka hjälpa systemet är bortkastad möda.
    Var så väl förberedd du kan på att växa när granplantaget fallit av stormen.
    Att växa i skuggan under granarna är svårt, men sätt ordentliga rötter i väntan.
    Medan man väntar kan man även slå där det gör som mest ont… minimera skatten.
    Minimera utgifterna så man kan minska arbetstiden.
    Odla, hugg ved, byt ditt överskott mot det du saknar; potatis mot ägg o.s.v.
    Bygg nätverk, var rädd om dina vänner och släktingar.
    Samla redskap och kunskap.
    Minska pengarnas cirkulation och därmed parasiternas makt.

    Dagar jag är lite paranoid så funderar jag om det inte är så att parasiterna staten och kapitalet nu siktar på att ersätta de vikande olje-slavarna med mänskliga skuldslavar för att kunna behålla sitt välstånd, nexum kan bli ett vanligt ord igen.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Nexum

    Cervenka är mycket klarsynt, snart i klass med Schlaug.
    Men det här vill jag protestera mot:
    "Det enda som tycks finnas i obegränsad mängd på planeten är den mänskliga oförmågan att förstå exponentiella kurvor och dess konsekvenser."
    Detta är bara en liten del av problemet, Oändlig dumhet!
    http://sv.wikiquote.org/wiki/Dumhet
    Läs citaten i länken, stämmer de inte utomordentligt på många företeelser och personer?
    Och är inte det en konsekvens av den mest? tabubelagda frågan.
    Blir vi dummare?
    Vi har sedan den industriella revolutionen med hjälp av fossil energi kunnat sätta det naturliga urvalet ur spel. Även de dummaste av oss har överlevt och kanske till och med fått fler barn än de intelligenta.
    Och vad gör alla de gifter vi spridit och som nu är en del av vår dagliga kost med vårt förstånd?
    Peak intelligence kanske är passerat sedan länge?
    Man kan lätt få för sig det då man läser kommentarer på Internet, många har så dålig förmåga att förutse och förstå konsekvenserna av sitt handlande att de omöjligt hade överlevt för några hundra år sedan.
    Den äldre processen; tänka, prova, utvärdera, utveckla o.s.v. mot fulländning har ersatts av; önsketänka, babbla, kräva av de som gör något vettigt att de skall sluta med det vettiga och jobba på att uppfylla det omöjliga i dennes önsketänk.
    Cynisk och bitter? Ja hur kan man inte bli det om man har lite förmåga att förutse och förstå konsekvenserna av vårt handlande.

    Anders

    SvaraRadera
    Svar
    1. Apropå domedag och dumma gäss på väg mot slakt...

      Radera
  11. Maria> tänkte tipsa dig om en blogg: http://collapseofindustrialcivilization.com

    SvaraRadera
  12. Peak intelligence! Det där tål ju att funderas på. Tror det har en del att göra med att man inte utvecklas på samma sätt om man inte får utmaning och motstånd.
    Den curlade generationen blir dum i huvudet? ;-)

    SvaraRadera
  13. Obildad enligt jeppen har jag försökt bilda mig dvs försöker uppföra mig lite bättre.

    Dessutom har jag läst senaste The Economist och National Geographics svenska versionen. Den senare har en dramatisk utsida och texten Vad händer med vädret? Orkaner Torka Skyfall Värmeböljor. En 20 sidor lång artikel slutar med: "Det smarta sättet att förhålla sig till extrema väderförhållanden är att ta itu med alla riskfaktorer samtidigt: ta fram växter som tål torka, bygga hus som klarar översvämningar och kraftiga vindar, stifta lagar mot byggnation på utsatta platser - och, så klart, minska utsläppen av växthusgaser.
    ...
    Vi måste se verkligheten som den är och vidta åtgärder som vi vet räddar liv och sparar pengar. Vi behöver inte bara stå och se på."

    The Economist har några bildande artiklar. En uttrycker misstro till den absurda teatern (Doha) och en om torka och klimatförändringar samt dessutom några intressanta om 3D-printing, robotar i jordbruk och ett internet för luftburna paket.

    Marias ofokuserade alarmism synes ha stöd av båda tidskrifterna.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alarmism kommer alltid ha stöd i media, eftersom allt spektakulärt, allt udda, allt som berör är medias livsluft.

      Att "ta itu med alla riskfaktorer samtidigt" (läs: "i förtid") låter som ett bra sätt att bli fattig på, och därmed minska sin förmåga att bemöta oväntade chocker.

      Radera
    2. Men Jeppen - alarmism kan man ju kalla allt som man själv inte håller med om för. Och är det någonting som jag tycker att media skriver otroligt lite om så är det vår (Sveriges/hushållens) beredskapsförmåga.

      Radera
    3. Ja, man KAN, men det är inte rätt. Alarmism är att överdriva (jämfört med mainstream akademiska bedömningar) eller fabricera risker och faror. Media älskar när akademiska udda-figurer larmar. Sanningshalten i larmet är helt irrelevant - den viktiga sanningen är att uddafiguren larmar och att det väcker folks intresse.

      Beredskapsförmåga är inte alls så intressant för media som alarmism.

      Radera
    4. @ jeppen: klimatalarmism?
      Kan du läsa ett piechart?
      Hur tolkar du det?
      http://s3.amazonaws.com/rdfnet_production/news_articles/cropped_images/000/001/604/original/Powell-Science-Pie-Chart20121125-2-16cdau4.png

      Radera
    5. @Tompan: Nej, det var inte direkt klimatalarmism jag avsåg. Klimatet och AGW är ett reellt problem, och jag är oroad.

      Peak oil, peak debt, peak everything, kärnkraftsrädsla, mobilstrålningsskräck etc, däremot, är väsentligen omotiverad alarmism.

      Peak oil och kärnkrafts-skräcken är två av hindren för effektivt arbete mot klimatförändringarna.

      Radera
  14. Domedagslängtan och alarmism kommer ju av att vår nuvarande civilisation (i väst) uppfyller våra grundläggande behov i sådan grad att livet blir tråkigt. Menlös konsumtion och ytliga relationer i en kall och kommersialiserad värld! Knappast någon "guldålder" i min bok. Inte konstigt att man sitter och håller tummarna för lite Mad Max goes Raskens. Vi är inte evolverade för att sitta och fisa framför tv4. Jag sätter mig hellre i gungstolen på verandan och putsar hagelbrakaren i väntan på vad oknytt med lömskt uppsåt som kan passera mitt torp...

    Denna längtan i kombination med en del onekligen oroväckande tendenser i världsekonomin är väl det som göder vår "ofokuserade alarmism"?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Mad Max goes Raskens" :-) - undrar vad den kvinnliga varianten heter?

      Radera
  15. Jadu...kommer inte på en enda kvinnlig huvudperson i en dystopisk framtidsskildring. Förutom då så klart i mina mardrömmar där Annie Lööf är vår första kvinnliga statsminister.

    SvaraRadera
  16. Hehe. Ja, du är nåt på spåren!

    SvaraRadera

Suck, vad jag är trött på spam. Nu får du visa att du är en riktig människa. Välkommen att kommentera! :-)