tisdag 13 november 2012

en varg söker sin flock


Filmen ovan är en mardröm, riktigt obehaglig. En ensam överlevande. Gemenskap vill nästan alla ha, helst gratis och av fri vilja. Men var finns den?

Det sägs att en liten unge som föddes i en normalstor, svensk by på 1800-talet bara mötte ungefär 1000 personer under hela sin livstid.

Samma summa, 1000 personer, återkommer i olika överlevnadshandböcker (exempelvis Rawles) som den perfekta storleken på ett samhälle att befinna sig i i tider av elände. (Ja, jag vet, det är extremt politiskt inkorrekt av klimatalarmister att läsa den sortens böcker, men jag läser allt. Diskriminerar ingen.)

Tanken är; Du kan inte ha en relation till hur många människor som helst.
I så fall kan du inte lita på dem - och de kommer inte lita på dig.

Men vänta lite; i så små samhällen som ett med bara 1000 invånare finns inga sjukhus. Det där med att själv börja tråckla ihop djupa sår, tja, jag lägger det på väntlistan. Det verkar svårt.

Eksjö, min gamla småländska hemstad, bebos av 10 000 personer. Vilket gör staden alldeles för stor i sin litenhet. Jag får snarare flytta ut till Ormaryd eller Höreda, små, rätt trötta vägskäl en bit utanför stan, men med cykelavstånd in till torget.

Men hallå alla överlevnadsspecialister! Vet ni vilka människor som bor där idag? De kommer inte tänka som jag gör. Snarare tvärtom.

I ett gammalt youtubeklipp säger en psykolog att hela processen med att sätta sig in i vad peak oil kommer att leda till gör att man får "strange bedfellows". Det uttrycket har bitit sig fast i mig.

Hur skapa allianser med människor som du annars inte brukar umgås med? Som du kanske inte, med självklarhet, kan dela andra värderingar med?

Hur gör du?


12 kommentarer:

  1. Som den obotlige optimist jag är, tror jag att födslovärkar - som man kan likna krismedvetande vid - funkar sammanbindande för oss: förmågan till samarbete vaknar då vi måste överleva och självklart kommer exkludering att ske av oönskade egoister som försöker sko sig själva på andras bekostnad, men en stor kris ser jag som en möjlighet att upptäcka likheten hos oss alla. Vi vill leva, nästan under vilka omständigheter som helst. Vi har utvecklats som art p.g.a. vår förmåga till samarbete, INTE för att vi är starkast ensamma.

    SvaraRadera
  2. Låter bli. Just att skapa allianser. Men samarbeta med männisor som man till och med tycker väldigt illa om det måste man ju i bland. I krissituationer brukar ju alla fokuera och göra sitt bästa för att hjälpas åt (jag tänker snarare stor bilolycka eller urakut snitt än just domedag, men reaktionerna är väl snarlika?)

    SvaraRadera
  3. Jag tränar i vardagen. Tycker t o m om att umgås med människor som inte är som jag. Skulle jag bara välja sådana som likande mig skulle mitt umgänge bli väldigt begränsat.

    SvaraRadera
  4. Rawles ska du inte lyssna på, en Mad Max-alarmist som låter sina läsare sköta skrivandet i utbyte mot en låda toffmat...om man vinner tävlingen. Det finns väl inget sätt att avgöra vad som är en ideal storlek på ett samhälle? Sök dina egna, små sammanhang och så får de andra bitarna falla som de gör.

    SvaraRadera
  5. jag lyssnar inte på någon särskild inriktning, tror jag - men läser allt :-)

    SvaraRadera
  6. Det brukar inte bli så lyckat om alla tänker lika heller. Samarbeta med de där du tycker att det ger något i utbyte som du sätter värde på. Insatserna du gör får stå i proportion till det du tycker ditt utbyte är värt.

    SvaraRadera
  7. Man måste vårda sin naivitet.

    SvaraRadera
  8. Frågan är väl - tyvärr - om de som tänker som jag, är de man man vill vara med i en krissituation. Jag är rädd för att gruppen som tar klimathotet på allvar mm, som helhet inte kännetecknas av att de reder ut svåra praktiska situationer.

    Det kanske är så att det är rednecksen på småländska landsbygden som är katastrofens överlevare, inte miljövännerna på söder.

    SvaraRadera
  9. Jag bor bland rednecksen på småländska höglandet och tar klimathotet på allvar, hur kommer jag klara mig? :)

    Jag tror helt klart att man ska bygga gemenskap med dem som bor i omedelbar närhet. Vår by består av 7 hushåll, hälften av dem är seriöst inriktade på självhushållning och övriga kommer nog att bli i takt med att kollapsen förvärras.

    SvaraRadera

Suck, vad jag är trött på spam. Nu får du visa att du är en riktig människa. Välkommen att kommentera! :-)