tisdag 20 november 2012

Om jag inte känner till det kan det inte skada mig

                                           Bild om småprat lånad från Östgötacorren

Varför skriver fler vänner på Facebook om SAS än om klimatrapporten?
Varför hanterar Rapport Världsbankens klimatrapport lite kort mellan ett reportage om falsk oxfilé och ett reportage om farligt ögonfransserum? 

Klimatfrågor är helt enkelt omöjliga frågor. Så även frågor om energiförsörjning. Frågor om ekonomi får ändå en liten, liten plats i människors medvetande. Lika liten som: "Ska jag binda räntan eller inte?" Allt utöver det är - tråkigt. Gäsp. Orkar inte lyssna. Lyssnar förstrött, plockar bort, byter ämne. 

Bortträngning är ett sätt att hålla ångestladdat innehåll borta från medvetandet. Människor som "ser verkligheten som den är" förknippas med depression. Du som kommer med budskapet är helt enkelt en jäkligt trist och jobbig människa. 

Individen reagerar på ett omedvetet plan med att aktivt stöta bort innehåll som inte är hanterbart eller opassande. Det finns inga som helst vinster för individen i att ta till sig innehållet. Du stör. Det här skapar stora problem för människor. Både på individplan och i relationer. Mycken möda går åt till att hålla borta information. Som klimatrapporter. 

För ett år sedan försökte jag prata med alla om det som jag tycker är viktigt. Idag pratar jag med mycket få. Det finns ingen anledning att själv drabbas av andra människors aktiva försvar. Hur kul är det att stå där och vara tråkmånsen om och om igen? Prata bara med folk som du tror har en rimlig chans att kunna ta till sig det du säger - och säg bara lite åt gången. 

De andra har sedan länge tagit bort dig från sin Facebookfeed. 

Kari Marie Norgaard är sociolog. Hon har skrivit boken "Living in denial - Climate Change, emotions and everyday life". Hela boken är full av bra exempel på hur bortträngning och förnekelse fungerar - och hur det understöds av hela kulturen. I boken ger hon bra beskrivningar på hur socialt småprat ska fungera så att båda parter blir nöjda. Det här är min egen tolkning:

  1. När man småpratar med folk pratar man inte om jobbiga saker. Pratar man om jobbiga saker ska det vara så personliga saker att svaret kan bli en enkel kram - jag tänker på dig - hej då. Men så personlig kan du bara vara ytterst sällan, till exempel om något dött, eller om du blivit av med jobbet. Klimatet är inte personligt - såvida du inte är svårt psykiskt sjuk. 
  2. Du kan gärna prata om vädret, men på ett skämtsamt sätt. "Som det regnar här får vi minsann snart havsutsikt. Då ökar väl bostadsvärdet". Ha ha ha. Det är inte en invit till ett djupare samtal.
  3. Du ska vara optimist. I allt. 
  4. Du ska vilja fly bort. Det är ett givet samtalsämne. "Hu, vad det regnat den här hösten, jag längtar så till Thailand". Att vilja fly är normalt. Det är det bästa sättet att bekräfta varandra på. 
                          "Är det konstigt att man längtar bort nån gång?" I Flen vet dom hur man 
                            småpratar. Eller småsjunger. 

Att förstå det här normala småpratandet är otroligt viktigt för den som vill prata om viktiga saker. Om du just nu verkligen vill prata om guldpriset, investeringar i vindkraft, skjutvapen eller annat har jag tips på några andra bra samtalsämnen som du kan ta till tills du träffar någon som orkar lyssna:

  1. Melodifestivalen. Kommer Carola låta sig övertalas?
  2. Sverigedemokraterna. Vi pratar lika gärna om (sd) som vi ogärna pratar om klimatet. Såvida inte någon råkar tillhöra (sd)väljarna. Isåfall har du otur. Då får du undvika ämnet lika noga som du undviker klimatfrågan/energifrågan/ ämnen runt ekonomi.
  3. Julen. Längtar du eller inte?  (men akta dig för att koppla saker som snömängd till samtalsämnet)
  4. Nej, jag kom faktiskt inte på fler saker. 

15 kommentarer:

  1. Mmm,man känner sig dessutom jävligt neggo när man försöker diskutera det och blir bara irriterad av att ingen verkar fatta allvaret i det hela. Försökte diskutera med min fru varthän det barkar men det är verkligen som att hela befolkningen vill köra ner huvudet så långt ner i oljesanden som möjligt.

    SvaraRadera
  2. Maria, misströsta icke! Men jag tror att du är en retorisk poäng på spåret:
    "Du som kommer med budskapet är helt enkelt en jäkligt trist och jobbig människa. Individen reagerar på ett omedvetet plan med att aktivt stöta bort innehåll som inte är hanterbart eller opassande. Det finns inga som helst vinster för individen i att ta till sig innehållet. Du stör. Det här skapar stora problem för människor."

    Det finns en grupp människor som länge talat om jordens och mänsklighetens undergång fast ur ett lite annat perspektiv - Jehovas vittnen. Det är inte många som orkar lyssna på dem, än mindre ta till sig deras budskap (tyvärr, kanske?). För att vara lite allvarlig en stund, kanske måste man helt enkelt satsa på att inte hamna i Jehovas-fällan och försöka hitta ett annat angreppssätt för att lyfta klimatfrågan till No 1 på nyhetsagendan. Frågan är hur?

    OBS!!! Jag tycker VERKLIGEN INTE att du är en trist och jobbig människa!

    SvaraRadera
  3. Ja, det var ju en intressant poäng, Caroline. Jag tror tyvärr att 98 % av världens samlade klimatologer plus FN:s generalsekreterare plus Världsbanken plus SMHI har ungefär lika stor tillförlitlighet som Jehovas - när det kommer till att få företag, nationer och individer att vilja ändra sina konsumtionsmönster :-(

    SvaraRadera
  4. Det blir lätt lite "vargen kommer" över det. Vi har hört så många tokiga domedagsprofeter mässa om jordens undergång nu att när det till slut är skarpt läge på riktigt är det ingen som orkar lyssna längre. /J.

    SvaraRadera
  5. Det är det som är poängen - hur ska världens samlade klimatologer plus FN:s generalsekreterare plus Världsbanken plus SMHI plus den lilla skara som faktiskt lyssnar på dem, ändra sin retorik för att få resten av världens befolkning att lyssna? Folk lyssnar ju med spänning på världsbanken när det gäller räntor! (Känner som om jag får formen av en PR-konsult, hur blev det så, känns lite läskigt!)

    Oh, har tänkt mycket på det här, känns svårt att skriva ner det på ett vettigt och opladdrigt, reflekterat sätt - vi borde snackas vid istället!

    SvaraRadera
  6. Du vet väl om att optimistiskt tänkande egentligen kan bero på en hjärnskada?
    http://www.metro.se/nyheter/optimism-en-defekt-i-hjarnan/EVHkjl!2xmUofNwfJTc/

    SvaraRadera
  7. I hear you! Jag har slutat facebooka klimatgrejer då man ändå inte får någon respons där....twittrar gör jag däremot ofta, men mina följare där är dock redan inbitna miljötänkare....men som de talade om på radion igår, (http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/118962?programid=4058) det är skönt att hitta andra som tänker lika och göra någonting med sin angst :)

    SvaraRadera
  8. "Varför hanterar Rapport Världsbankens klimatrapport lite kort mellan ett reportage om falsk oxfilé och ett reportage om farligt ögonfransserum?"

    Precis vad jag tänkte och nyss satt diskuterade med min mamma. Det är helt sjukt nästan som om dom inte vet vad dom själva säger. Nu kanske det inte blir lika illa som dom säger i och med peak oil men eftersom folk inte känner till hur nära i tiden PO ligger borde dom bli j...ligt oroliga. Jag är orolig men ser PO som en potentiell räddning återkommer eventuellt på min blogg om det. Bra inlägg!

    SvaraRadera
  9. Det är bara att inse att alla som förtränger kommande stora problem kommer att få jäkligt jobbigt när skiten träffar fläkten på allvar. DÅ kommer man att kräva att MYNDIGHETERNA skulle ha "gjort någonting". Det du kan göra är att knyta lokala nätverk med andra som har fått insikt, förbereda dig själv genom att göra dig så skuldfri som möjligt, bo så du klarar dig utan bil, ha lite mark att odla vid behov.
    I ditt förra inlägg rekommenderade du bl.a. att man skulle "rösta rätt". Vad finns det att rösta på då? Det enda parti som har hyfsad insikt om kommande problem är V, men där verkar inte Jonas S. ha partiet bakom sig. MP har sålt ut sig helt för att få vara med runt köttgrytorna och C är inte ens lönt att tala om längre.
    Funderar på att rösta blankt nästa gång, för första gången på 45 år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag är öppen för alla förslag, ställer upp som röstboskap för (nästan) vilket parti som helst som verkar ha orka att genomföra något på området.

      Radera
  10. Det är en mångfacetterad problematik. När du tar upp samtalet antar jag att du menar de icke redan frälsta. För jag pratar guldpris, skjutvapen och den förestående undergången ganska ofta utan att uppfattas som jobbig. Men då är ju mina samtalspartners redan frälsta som sagt...

    Angående den bredare debatten så tror jag att folk har insikt i det ni klimatriddare inte har: vi kommer sluta pumpa upp olja när det blir ekonomiskt olönsamt, inte en sekund innan. Det är jättegulligt med dessa miljökämpar som kuskar runt på olika konferenser och gör aktioner men ack så poänglöst. Detta känner folk i märgen varje dag. När man startar bilen, när man tar på sig kläder sydda i Asien, när man serverar nötkött för fjärde gången samma vecka.

    För ingen vill ens försöka något så hopplöst omöjligt som att leva klimatsmart.

    SvaraRadera
  11. När tror du att det blir ekonomiskt olönsamt då? Redan idag pumpar man upp olja från hål som hade varit ekonomiskt olönsamma för tio år sedan. "Shifting baseline" tror jag det kallas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olönsamt i sann mening tror jag det blir när man kan köpa manuellt arbete för samma pris som oljemaskinerna utför det eller iaf när priset ligger på 75% av det. Men innan dess kommer vi ju att få se en nedgång i oljekonsumtionen i takt med att allt fler människor inte har råd. Exekt hur det kommer att utspela sig vet ju ingen, peak oil-teoretikerna tvistar om det.

      Men en sak är jag iaf 100% säker på: ingen olja kommer att bli kvar i backen utav omsorg för klimatet. Den som tror det lider av svåra kunskapsluckor inom ämnena ekonomi och mänsklig psykologi. Gjorde för övrigt Naturskyddsföreningens utsläppstest. Min ödmjuka livsstil (med svenska mått) gjorde mig till en rätt genomsnittlig världsmedborgare med drygt 4 ton om året. Sen så gjorde jag om det som nykter vegan som levde en extremt klimatsmart livsstil. Den personen släppte ut ca 40% av mitt riktiga jag, 1,8 ton om året. I testet räknas bara de personliga utsläppen, inte det man får på köpet genom att leva i det samhälle man lever i.

      Fråga dig nu om klimatet enligt rådande teorier tål 15 000 000 000 fossil koldioxid om året. Dagens utsläpp på det dubbla är ju ett snälltåg mot helvetet. Försök sedan att övertyga en nordeuropé om att han måste leva med en sämre standard än en nykter, icke-godisätande vegan som inte har någon hemelektronik, fordon och som aldrig åker någonstans utan istället centrerar sitt liv kring miljöarbete. Om du lyckas, säg då att det antagligen inte räcker utan att man förmodligen måste sänka livsstilen mer samt betala skyhöga "rich man´s guilt"-skatter till tredjevärlden samt enorma infrastruktur- och industrisubventioner i väst.

      Lycka till.

      Radera
  12. Rapporten som vi snackar om från världsbanken, bra Executive Summary:
    http://climatechange.worldbank.org/sites/default/files/Turn_Down_the_heat_Why_a_4_degree_centrigrade_warmer_world_must_be_avoided.pdf

    En bra länk för att jämföra länder (tror att det är bra som verktyg i skolan):
    http://varldskoll.se/

    SvaraRadera
  13. Du kanske inte får någon vidare respons när du tar upp det men när personen i fråga har hört det personligen från en bekant och inte fån TV-nyheterna så är chansen avsevärt större att han/hon börjar googla och söka information på egen hand även om det kanske bara till en början är för att förvissa sig om att du har fel.

    SvaraRadera

Suck, vad jag är trött på spam. Nu får du visa att du är en riktig människa. Välkommen att kommentera! :-)