fredag 2 november 2012

Självtest: Hur ser du på framtiden och dess utmaningar?


Det finns en paradox som jag aldrig riktigt förstår mig på. Såväl regeringar, företag, organisationer, familjer som individer omfattas av den.  Den formuleras ungefär så här: 

"Eftersom bara tankarna på behovet av en omställning gör att du försätter dig i ett läge där du känner dig sårbar, struntar du i att tänka på det." Vilket naturligtvis leder till att du blir ännu mer sårbar. 




Jag beskrev inledningsvis i bloggen om olika reaktioner jag har fått när jag under det här året har har försökt prata om jobbiga saker med folk jag känner och tycker om. Flera av reaktionerna har även andra mött. De finns mer ingående beskrivna på bloggen www.peakoilblues.org så jag beskriver dem bara helt kort:
Scarlet O’Hara-ism “Jag tänker hellre på det imorgon”
Futurism: “Så där blir det nog, men först när jag är död"

Rhett-Butler-typen “Frankly, my dear, I don’t give a damn.”
Döda budbäraren  “Varför berättar du det här för mig? Du är sjuk, du behöver hjälp!
Survivalist-typen “Jag skiter väl i resten av världen - bara jag klarar mig själv"

Den religiösa typen “Gud älskar människorna. Hen skulle aldrig göra något sånt mot oss. (Och OM det händer, litar jag på Gud. )
Den neoliberala typen “Det där fixar marknaden"
Rallytypen “Folk älskar sina bilar. Någon måste hitta på något så att vi kan fortsätta köra bil"

Total förnekelse "Det där kan inte vara sant."
Minimering av all slags insikt  “Möjligen kan det uppstå en framtida bristsituation, men det kan omöjligt bli så illa som du beskriver "

Den ödmjuka typen "Du har förmodligen rätt, men det är för jobbigt att tänka på".
Uppmärksamhetstypen “Det där vet jag ingenting om. Men usch, tänk om du har rätt. Herregud, nu mår jag ju jättedåligt".

Den megalomana typen “Det där händer inte mig! (jag är speciell) "
Den patriarkalt förlitande typen "Samhället/regeringen hittar nog på något"

Magiskt tänkande-typen "Oroa dig inte, vi kan nog hitta på en bil som går på luft"
MacGyver-ism  "Vi kan nog göra solceller av cocacolaburkar och det kommer rädda oss alla”
 

Vilken sort du än är finns det massor av saker du kan göra ändå. Sånt som inte skadar någon. Som gör alla gott oavsett vilket elände eller icke-elände som dyker upp i framtiden. Ät mindre ofta kött, kör mindre ofta bil, rösta på rätt parti, amortera på dina lån, bygg ett nätverk av folk du litar på, odla dina egna grönsaker. Den sortens saker. 
" I’m going to work on the “Do it Anyway” philosophy for what you should be doing to prepare. I’m going to talk to you about the kinds of things that you should be doing ‘anyway’ regardless of whether this or that happens. Most of us tend to fixate on the one thing we can’t or don’t want to do, while ignoring the tens or hundreds of things we both can do and want to do."
                         Kathy McMahon, psykoterapeut 



13 kommentarer:

  1. Själv är jag rallytypen, tror jag.

    SvaraRadera
  2. MacGyverismen, jag är en hängiven företrädare.

    SvaraRadera
  3. Rallytyp! (och lite magiskt tänkande)

    Jag har funderat miljö - beteende - klimat - påverkan i över 20 år och de tekniska framstegen har varit enorma under den tiden.

    SvaraRadera
  4. Survivalist-typen: "Om inte jag garanterar välbefinnandet för mig och de jag älskar så är det ingen annan som gör det heller"

    SvaraRadera
  5. Bra tankar att förberedda sig, bygga nätverk odla etc. Poänglöst att äta mindre kött och köra mindre bil. Då kött och bensin blir bristvara i vilket fall är det bara en tidsfråga så ingen poäng med att leva asketiskt för det. Det är samma ologiska tanke som att USA kommer ställa hangarfartygen i persiska viken för att slåss om sista oljan istället för att engagera sig i o ställning av samhällets energiförsörjning.

    SvaraRadera
  6. Jag håller fullständigt med dig. Men alla får ta till sig en liten bit av helheten i taget. Och att vara riktigt bra på att laga vegetarisk mat - sen - är väl knappast en nackdel? :-)

    SvaraRadera
  7. Du har inte mött uppräknar-typen? Vi kan lätt ta fram enorma mängder:
    * flytande bränslen från kol
    * flytande bränslen från gas
    * flytande bränslen från oljesand
    * gas från shale-fält
    * olja från shale-fält
    * kärnkraftsenergi
    * flytande bränslen från skrubbad CO2 från luften kombinerat med elektrolyserat väte.

    Kanske förstör vi våra livsbetingelser med skenande växthuseffekt. Kanske får vi en asteroid i skallen och dör. Kanske krigar vi ihjäl varandra. Kanske släpper vi ut en civilisationsavslutande sjukdom. Men det finns inte den minsta lilla chans att vi får slut på bränsle!

    SvaraRadera
  8. Vad intressant! Det kanske är en typisk manlig ingång? Förutom min pappa, min man och mina söner har jag nog nästan enbart diskuterat det här med kvinnor.

    SvaraRadera
  9. Får förmodligen räkna mig till Survivalist-typen av de möjligheter som finns. Som familjefar faller familjens, mina barn och barnbarns väl och ve på mitt ansvar i första hand.

    Jag finner det rätt tröstlöst att försöka få omgivningen att ta ansvar. Efter att ha skapat ett samhälle där frihet betyder att slippa ta ansvar och där någon annan (stat, övriga offentliga sektorn) skall lösa problemen när de dyker upp så har vi efter att vi kört detta i några generationer nu råkat ut för det tråkiga att inte de där andra heller tar ansvar.

    SvaraRadera
  10. Jag är nog en kombination av Scarlett O'Hara-typen och den ödmjuka: Du har rätt, men jag tänker på det i morgon." ;)

    Fast jag tänker på det idag. Men bara lite.

    SvaraRadera
  11. Manlig ingång? Sorry, du tappade bort mig där.

    SvaraRadera
  12. Att inte äta kött förvärrar antagligen saker och ting. Det blir mer växthusgaser, fler storjordbruk och naturförstöring och dessutom mår man sämre. Annars var det en superbra artikel!

    SvaraRadera

Suck, vad jag är trött på spam. Nu får du visa att du är en riktig människa. Välkommen att kommentera! :-)