tisdag 13 november 2012

Miljökapitalisterna



Låt mig börja med att slå fast en sak: Miljökapitalisterna är snälla killar.
De vill bara tjäna lite pengar på sånt som kommer vara ovärderligt inom en snar framtid:
Vattenrening, sophantering, olika filter, återvinning.

Idag är det varor och tjänster som återfinns i lågt värderade bolag som någon skulle kunna köpa upp och samla på sig och spara tills de stigit i värde. Som sedan kan säljas för mycket mer. Till någon annan.

Ekvationen är som densamma som vi redan sett med vårdbolag eller assistansfirmor. Fast Miljökapitalisterna vill inte bara åt offentligt finansierad verksamhet. De verkar dessutom tro på evig ekonomisk tillväxt. Det är inte så konstigt. Själva definitionen av en kapitalist får väl vara en person som utåt sett skildrar rådande ekonomiskt system i positiva ordalag? Men hur är det egentligen med omvärldsanalysen? Egentligen borde väl "tro på ekonomisk tillväxt" för en riskkapitalist vara "tro på tillräckligt lång ekonomisk tillväxt"? Typ fem år? Eller bara tre år?
En som verkligen gillar Miljökapitalisterna är i alla fall SRV:s VD Robert Falck:
"Författaren Carl Hall beskriver nämligen miljöproblemen som vår tids största affärsmöjlighet. Att våra ändliga resurser kommer tvinga alla på jorden att förändra det sätt som vi lever på idag. Sverige ligger bra till i detta tänk - från hur vi designar en förpackning till hur vi tar hand om förpackningen när den blivit till avfall. Här finns nämligen möjligheter att tjäna pengar och samtidigt  hjälpa miljön på ett globalt plan.Det är lite som att alkemisternas hemlighet är avslöjad – om vi hanterar vårt avfall på rätt sätt så blir det råvaran till att framställa guld."


Bild från utställningen Sopor på Nordiska museet. Utställningen handlade om att spara och slänga, om vad sopor egentligen är och vad vi känner inför dem – om nostalgi, osäkerhet, våndor och motvilja. Och om hur det var för länge sen, när nästan ingenting blev sopor. 


Carl Hall själv velar mellan att vara upprymt glad över att han får sånt gehör för sina idéer (och kan tjäna pengar på dem) och mellan att vara dystymisk över svårigheterna att rädda planeten med hjälp av ekonomisk tillväxt:

"I förra veckan fick jag äran att vara inledande talare på konsultföretaget ÅF:s Green Day. Upplägget var mycket ambitiöst och proffsigt. Och man lyckats få ditt riktigt tunga representanter från näringslivet (VD:arna för DeLaval, LKAB, styrelseordföranden i Unilever) och politiken (miljöministern och finansmarknadsministern).
Det blev en mycket intressant dag. Kanske var den för snäll mot oss i näringslivet och politikerna. Chefredaktören för Miljöaktuellt Mikael Salo summerade dagen bra på twitter: ”Mest ångest gav nog den stora diskrepansen mellan vetenskapens måste-göra resp. näringslivets & politikernas vill-göra


Carl Hall är bra. Han åskådliggör för mig vad kognitiv dissonans verkligen är. Ett skolboksexempel. 

1 kommentar:

  1. Underbart inlägg!

    Har du läst boken "The culture of make believe" av Derrick Jensen? Det var säkert fem år sedan jag läste den men detta inlägg påminner mig om hur bra den här kulturen är på att låtsas.

    Att skapa en industri av att ta hand om sopor förbättrar liksom ingenting. Vi måste sluta generera nya sopor för att stoppa förgiftningen och skövlingen av miljön. Det kan man dock inte tjäna pengar på...

    SvaraRadera

Suck, vad jag är trött på spam. Nu får du visa att du är en riktig människa. Välkommen att kommentera! :-)