fredag 16 november 2012

"Det kunde ha blivit nödår"

"Om man har pengar är det lätt att skratta och le, men har man inga pengar är det svårt"
            Bulgarisk bärplockande mamma i Sverige sensommaren 2012, ur programmet "Barnen", 
            P1, Sveriges Radio 121116 
Florence Owen Thompson, 32 år, mamma till sju barn, i Californien 1936. Berömd bild från depressionsåren. Fotograf: Dorothea Lange. 

Från den lilla socknen Sidensjös hembygdssida berättas följande om nödåret 1867/68: 90-åriga Hedda Öberg, nyinflyttad på Ulvön 1866 berättade i Örnsköldsviksposten 1945:
"Stora skaror barn gingo på detta sätt och tiggde, och de kunde komma ända från Norrbotten. En gång kommo tjugo stycken på en gång, somliga voro endast fem år gamla, och hade färdats på isen från Nätra."
Därefter följer det vackraste stycke jag någonsin läst om empati: En man vid namn Nordlund från Björna berättade hur han mindes 1867. Han var då i 7-årsåldern:
" Nog märkte vi att mor ofta grät i ensamheten, det var ju inte så lätt för en mor att inte ha någon mat att sätta fram på bordet till hungrande barn. Det hände ju ofta att av svält utmärglade barn gick från gård till gård för att tigga några brödsmulor. En dag kom det tre barn till oss och tiggde gråtande något att stilla sin hunger med. Med ögonen fyllda av tårar måste tyvärr vår mor meddela, att vi inte hade annat än lite brödsmulor, och dem behövde vi själva. När vi barn såg ångesten i de främmande barnens bedjande ögon började vi att storgråta och bad mor bevekande att hon skulle dela med sig av de brödsmulor vi hade. Tvekande villfor mor vår begäran, och de främmande barnen slukade med glupsk aptit smulorna, varefter de fortsatte till granngården som låg ett bra stycke ifrån vårt hem. Följande dag hittades de tre barnen döda mellan vår gård och granngården."
Förre båtsmannen Johan Vestin berättade hur han och hans syskon gick och tiggde i vissa gårdar, bl.a. prästgården. De kunde då säga:
"Om vi får äta oss mätta nu ska vi dröja 14 dagar till nästa gång". 
På så sätt klarade de sig bra. Då det var ganska många som tiggde var nog belastningen på de mera välbärgade gårdarna stor. Att dödligheten var så förhållandevis liten i Sidensjö tyder på att de hemman som kunde ge mat till tiggarna under hela tiden fram till sommaren 1868 hade haft sina sparlårar välfyllda när eländet började. 

Men det var då. I oktober 2012 låter det så här:
"Det står stora arealer med otröskad säd på åkrar i Hälsingland och väntar på bättre väder.  
– För hundra år sedan hade den här situationen kunnat betyda att folk i Hälsingland hade fått svälta, konstaterar Jan Thorén, ordförande i LRF Gävleborg.
Sommaren och hösten i Hälsingland har kännetecknats av regn. En period i september kom med hopp om bättre tider, innan några dagars ihållande nederbörd bjöd på mera lervälling."
Artikeln är från Norra Hälsinglands/Hudiksvalls tidning. Rubriken är "Det kunde ha blivit nödår".

Är det månne ett nödår i år?  Man skulle ha sig ett sockenmagasin här i Bagarmossen. Ett där folk kan lagra sitt utsäde och låna när det blir nödår. Fast vi har ju socialtjänsten istället. Men var har de sina åkrar? 


                                        Sockenmagasinet i Tanumshede, lånad bild från mgh

PS: Har kollat upp det där med skördarna. Den svenska vinskörden blev usel i år. Höstraps och åkerbönor gick bra, men spannmål sämre än förväntat, på vissa regniga håll riktigt dåligt. Potatisen regnade bort. I Finland står upp emot 15% av åkrarna oskördade och morötterna gick riktigt dåligt. Majsen regnade också bort. DS

11 kommentarer:

  1. Ja, var har de sina åkrar. Cornucopia?, Flute och jag tillhör de bloggare som konstaterat att 2012 var ett annus horribilis i grönsakslandet. Om det samma gäller i det petrokemiskt drivna industrijuordbruket vet jag ej.

    SvaraRadera
  2. Just vår potatisodling gick ju bra i år, men den tog vi upp innan jorden började se ut som en misslyckad risodling.

    SvaraRadera
  3. Läs även "Ett satans år" eller "Västerbotten 1978". Hemsk läsning. Speciellt att överheten i samhället inte visade någon empati med de svältande. Tex utsäde delades endast ut till de som kunde uppvisa eget utsäde i pant...

    /H

    SvaraRadera
  4. På Wikipedia finns en bra artikel om missväxtåren 1867-1869
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Missv%C3%A4xt%C3%A5ren_1867%E2%80%931869

    Som vanligt var det inte brist på mat, men "Herrefolket" valde att att exportera den till England eller göra brännvin på den.
    Brist på omtanke om de fattiaga är inget nytt.

    Från Wikipedia:
    Kritiken att svälten i Sverige var en följd av orättvis fördelning snarare än om missväxt stöds också av det faktum att 1867 var ett rekordår för svensk spannmålsexport. De stora gårdarna i landet skeppade spannmål, främst havre, till England – bland annat för att underhålla de hästdragna spårvagnarna i London.[1]

    Den 22 januari 1868 behandlade riksdagens andra kammare en motion om inställande af brännvinstillverkningen. Ur protokollet s. 22 "Herr von Troil: ...Lemna handel och spekulation orubbade, och orternas spanmålsbehof skola fyllas, visserligen till höga priser, men utan att någon brist ska uppstå." Motionen avslogs med 91 röster mot 70. Frihandelslinjen var mycket stark och konsekvensen av ett inställande av brännvinstillverkningen hade sannolikt varit ökad export av spannmål och import av brännvin vilket skulle ha varit ofördelaktigt för Sverige. Den stora efterfrågan på brännvin var en starkt bidragande orsak till livsmedelsbristen. Inställandet av brännvinstillverkning skulle dock ha haft en lindrande effekt om det samtidigt införts kvoter för import av brännvin och export av spannmål, något som dock är oförenligt med frihandel.[

    Tack för en bra blogg förresten.

    Anders

    SvaraRadera
  5. Svar
    1. Bra liknelse. Hoppas att jag kan komma ihåg den och formulera mig nästa gång jag råkar ut för någon som hyllar etanol som hållbart och miljövänligt, men jag tror faktiskt att de är ganska få numer.
      Enda skillnaden mot 1800 talet är att då var det fattiga i norra Sverige och Finland som dog för herrefolkets bekvämlighet, idag är fattiga i länder längre bort då jorden blivit mindre tack vare oljan.
      Egendomslös norrlänning vill man nog inte vara med sinande olja...

      Anders

      Radera
  6. En viktig sak var bristande kommu ikationer. Havren odlades primärt i Västra Västergötland och södra Dalsland och skeppades ut från Uddevalla. Där fanns tidigt järnväg som möjliggjorde transporter. I norr där det var som värst var kommunikationerna sämre, så mat var svårt att få till de hungrande. Bara 15 år senare fanns det gott om järnvägsförbindelser för den södra halvan av Sverige vilket antagligen gjort att några missväxtår blivit mycket mindre belastande för riket i stort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, inte dog folk pga bristande kommunikationer mer än längst in i fjälldalarna. Betor, potatis, korn och övrigt spannmål annat än havre bör ha funnits annorstädes än utskeppningshamn Uddevalla. Göta kanal med trafik fanns ju då och fartyg trafikerade flitigt vattnen på ostkusten. Det tar ju inte mycket mer än 3-5 dagar att segla Hufvudstaden - Luleå. Ett fartyg bör även ha kunnat segla Göteborg - Luleå på två veckor. Isen lägger ju inte i Bottenviken förrän november.
      /H

      Radera
  7. Havren var mer som dåtidens diesel. Alla större transporter mellan järnvägsstationer, fabriker, lager, hamnar och affärer skedde med häst och vagn i de industrialiserade storstäderna på kontinenten. Före ca 1850 odlade i princip alla bönder många sorters grödor, men sedan fann snabbt allt fler att de tjänade mycket på att bara odla havre för export och köpa annan mat. Vinsterna investerades i många fall i nya företag och Sverige hade en stark ekonomisk tillväxt i mer än 100 år.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
  8. Det kommer svagår framöver, och precis som 1867 kommer folk att svälta ihjäl, även i det här landet. Vem trodde nåt annat, vi har levt i en parentes av materiellt överflöd i ett sekel nu, men vi har alldeles strax nått till slutet av den.
    Det gäller att försöka planera för ett helt annat scenario än det som beslutsfattarna pratar om, lita till sig själv, närområdet och till en stor del av självhushåll.
    Kanske inte händer under min livstid, men en valfri liten svart svan kan ordna hit svälten fortare än vi anar.

    SvaraRadera

Suck, vad jag är trött på spam. Nu får du visa att du är en riktig människa. Välkommen att kommentera! :-)